lördag 25 februari 2012

Lördag morgon

‎05:20 (efter en natt där Isis sovit oroligt och vaknat ett par gånger helt hysterisk):
Tiffany: -Pappa ska vi upp och dricka the med honung i?
Jag: -Ja, jag lovade dig det igår ju. Jag trodde dock inte att du skulle vakna så HÄR tidigt.
Min hjärna: -Du har lovat, det är bara att gå upp hur trött du än är.
Min kropp: -GALNING!!! Kudden är SÅÅÅÅ bekväm!!
Mitt hjärta: -Har man lovat sina barn något så har man och de är viktigast i världen!!
Min hjärna: Jag håller med!!
05:25
Tiffany: Är du trött pappa??
Jag: Ja, det är jättetidigt och hela världen sover.
05:30 på ovanvåningen
Jag: Mikael, Joakim... Är ni uppe redan.??
Mikael och Joakim (samtidigt): Ja, men vi har bara varit uppe en halvtimme eller nåt och spelat.
Tiffany: Sa du inte att hela världen sover?
Jag: Jo, nu gör vi the.

Hihi... alla dessa frågor. =)

måndag 20 februari 2012

Ambulans, öroninflammation och bakning

Japp, det är sant. Jag har åkt på öroninflamation. Så idag har jag minsann varit hos doktorn. Inte fullt så dramatiskt som det var här igår
Igårkväll när jag kom hem från jobbet så lyckades Isis peta upp (vad vi trodde var) en pärla i näsan som fastnat.
Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de skickade en AMBULANS!! Så det var bara att byta från pyjamas till vanliga kläder på henne. Jag gick ut för att möta upp ambulansen som tog lååååång tid för att komma fram. Jag fick sen höra att de kört från Helsingborg.
De tog sina stora väskor och gick in till oss, vände sen i dörren och tog med sig Emma och Isis.
Det hela gick bra och doktorn fick ut inte bara en utan TVÅ pärlor.
Syrrans kille var sen snäll och körde dom hem igen.
För en stund sen hittade Isis och Freja återigen på hyss. Denna gången skulle de baka tyckte de. Resultatet ser ni här. ;)

fredag 17 februari 2012

Äntligen friska...

...ja nästan iallafall.

Svärföräldrarna är på besök och är snälla nog att passa barnen i helgen då både jag och Emma jobbar.

Imorse när jag skulle iväg med tåget bliev det lite stressigt. Först hittade jag inte mitt pendlarkort så jag kunde inte åka med svärfar när han lämnade Emma på jobbet. När de åkt så hittade jag det i vårt sovrum där småtöserna varit och härjat igår. Svärfar var då snäll och körde mig ner till stationen ändå. Tackar man för.

Anledningen att jag åker så tidigt är att mitt pendlarkort behöver förnyas så jag ska ner och göra det nu.

Hur som helst, när jag kommer till stationen så funkar ej biljettautomaten. Typiskt. Det var iallafall en schysst tågvärd som hade överseende med detta och bjöd på resan.

Det tackar man med för.

Nu är tåget framme här.

Ps
Det är alltid bra att starta dagen med frukost, det viktigaste målet på dagen. Ds


måndag 13 februari 2012

Sjuka barn

Idag blev det till att ta vård av barn.

Isis har varit dålig nu ett par dagar och igår blev det värre. Hon hostar och det rinner från ögonen och så har hon feber stackarn. Det blev en lång natt innan hon till slut kom till ro.

När Isis väl kommit till ro så vaknade Freja och var jätteledsen. Jag gick in och bytte på henne och hon bara skakade och berättade att det var kallt. När jag bytt på henne så ville hon gå själv till sängen igen men hon skakade så mycket att hon knappt kunde stå upp och hålla balansen så jag fick bära henne bort. Hon hade ganska hög feber inatt så jag förstår att hon frös. Kanske inte så konstigt att hon också blev sjuk nu. De tar ju nappen från varandra, bjuder varandra på dricka från sina glas mm.

Hoppas bara att febern lägger sig snart. De har sovit en bra stund var här under dagen.

Nä, nu ut i köket och fortsätta med maten. Blir makaroner och köttfärssås idag. Lätt att få i sig.

fredag 10 februari 2012

Ja, vad händer egentligen??

Det har varit ett långt uppehåll här nu. Jag kommer ej skriva ner allt som hänt här emellan. Det har varit som en berg och dalbana. Bra saker har blandats med dåliga.

Hur som helst så har jag alla mina döttrar hemma hela helgen. Underbart minst sagt.

Emma berättade om föreläsningen hon hade varit på och det var väldigt intressant att höra. Hon som föreläste pratade bland annat om alla mentala spärrar vi har när vi är vuxna och hur det faktiskt begränsar oss. En väldigt intressant tanke.

Hur skall vi kunna förändra den värld vi lever i om vi bara ser hinder och begränsningar? Man kanske mår bra av att vara lite barnslig ibland och behålla sitt barnasinne.... Barnasinne.... Ja det är kanske just DET man behöver här i världen. Sinnet från ett barn har ju ej de begränsningar som vi lär oss av vår omgivning när vi växer upp.

Jag delar med mig av en musikvideo... kanske en av de bästa budskapen någonsin. Den handlar om att gå sin egen väg och testa nåt nytt.



Nu är det dags för kvällsmat. På återseende.